Efter förra veckans dagar på sjukhuset så blev det bestämt att jag skulle gå till Bröstcentrum igår för att tappas på den vätska man såg på skiktröntgen. När sköterskan undersökte mig så kände hon inte speciellt mycket vätska så hon tillkallade läkaren som hade jour och det råkade vara läkaren som opererade mig. Hon tyckte också det var svårt att känna vart denna vätska var exakt så hon beslutade att jag inte skulle tappas där och då utan hon skrev en remiss till röntgen som får tappa mig med hjälp av ultraljud istället.

De ville att jag skulle invänta ett samtal från röntgen innan jag åkte hem för det kunde vara så att jag kunde få tid direkt. Under tiden vi väntade så gick jag och min assistent till Pressbyrån och köpte en sallad.

De hade tyvärr inte tid igår så jag fick åka dit idag igen. Det gick jättebra och de hittade snabbt vart vätskan låg med hjälp av ultraljudsundersökningen. Jag fick lokalbedövning och efter stund satte de nålen och sedan en tunn slag och drog på så sätt ut ca 2,5 dl sårvätska. Allt var klart på ungefär 30 minuter.

Det var väldigt skönt efteråt, lite öm bara men svullnaden och spänningarna över det opererade området försvann. Nu håller jag tummarna att det inte fylls på med ny vätska.

Ja vad skall man säga!?!?!

På lördag när jag vaknade hade området vid det opererade bröstet samt venporten svullnat upp, jag hoppades att de skulle ge med sig under dagen men tyvärr inte, det svullnade upp ytterligare och jag hade dessutom haft närmare 38 grader i feber under två dagar. Jag ringde den avdelning jag skall höra av mig till när inte min kontaktsjuksköterska är i tjänst. Då mitt problem inte hade med cytostatikan att göra så kunde de tyvärr inte hjälpa mig men ville att jag skulle åka till akuten så att en kirurg fick titta på mig.

Väl på plats så fick jag rum 26 direkt eftersom jag just nu är inne i den perioden jag är mest infektionskänslig, efter x-antal timmar fick jag träffa en fantastisk läkare vid namn David. Han tog mig verkligen på allvar och kände igenom området ordentligt och ville sedan ta en massa prover. Naturligtvis strulade det med provtagningen trots att jag har en venport och det berodde till stor del på att provtagaren inte alls var speciellt vad vid att ta prover via en venport. Efter ett tag så bad jag dem kontakta sjuksköterskan jag hade pratat med tidigare på dagen och fråga om jag kunde få gå till dem och sätta nålen samt ta de blodprover som behövdes och det var inga problem.

Jag fick träffa sjuksköterskan Linnea som var helt fantastisk och lyckades på första försöket 🙂 Sedan fick jag vänta ytterligare x-antal timmar innan läkaren David kom och berättade resultaten. Provsvaren var lite svårtolkade då ena provet var förvånansvärt bra för att vara några dagar efter cytostatikabehandlingen och det andra provet var något sämre. Han sa att det var någon sort infektion i kroppen och troligtvis beror det på den vätskeansamling de hittade i torsdags vid röntgen.

Han berättade vidare att vätskan storlek var 13 cm x 8 cm x 4 cm vilket är ganska så stort och området var något varmt därför ville han lägga in mig för att följa upp med nya provtagningar nästkommande morgon och eventuellt göra en ultraljudsundersökning och ta prov på vätskan för att se om det finns en infektion i den.

Då jag inte får ha mina assistenter med mig om jag läggs in frågade jag om jag kunde komma tillbaka på söndagmorgon istället och efter mycket om och men så gick han med på det om jag lovade att komma in direkt om febern steg ytterligare.

Sagt och gjort så åkte jag hem via ett besök på McDonalds eftersom jag inte hade ätit på över 12 timmar och sedan direkt isäng för att hinna sova 5,5 timmar innan det var dags att åka till akuten igen.

07:00 var jag på plats igen på akuten och jag fick rum 19 direkt 🙂 När proverna skulle tas bad jag om att få gå upp till Linnea igen och det var inga problem. Nålen togs inte bort när jag åkte hem igår så det var ganska så lätt att ta proverna. Denna gång fick jag vänta i 4 timmar innan jag fick provresultaten och de hade förbättrats något sedan igår. Dagens läkare hette Viola och hon berättade att mina röntgenbilder skall upp på en läkarkonferens på tisdag och då tas det beslut om vad som skall göras, troligtvis blir det att jag töms på vätskan på torsdag. Hon inspekterade också området och konstaterade att jag även hade vätskeansamling på fler ställen.

Jag fick åka hem med förbehållet att komma tillbaka omgående om jag får frossa eller högre feber.

Vi får med andra ord se hur den kommande veckan utvecklar sig.

Igår var dagen då jag trodde att jag skulle dra mitt sista andetag i en taxi påväg in till Södersjukhuset. Det började redan i måndags, jag kände att jag hade lite ont i nedre delen av ryggen. Det är inte så konstigt och det har hänt förut, dessutom gick det över så jag tänkte inte så mycket mer på det.

Jag har däremot haft konstant ont i det opererade brösten under flera dagar så jag ringde till min kontaktsjuksköterska och hon bokade in en akuttid till torsdag kl. 10:00 (igår). Ungefär 45 minuter innan jag skulle åka till sjukhuset så började jag att få ont i ryggen igen och även på baksidan av låren samt rumpan. Ytterligare några minuter senare fick jag ont i bröstet och tyckte att det var lite jobbigt att ta djupa andetag.

När jag gick för att ta på mig ytterkläderna så ökade smärtorna radikalt och påväg in till sjukhuset så var smärtorna fruktansvärda, min assistent funderade en kort stund på att tillkalla ambulans men hon bad istället chauffören köra lite fortare. Jag trodde på allvar att jag skulle dra mitt sista andetag där och då i taxin, det kändes som jag fick en hjärtinfarkt.

Väl inne på onkologen så fokuserade det självklart på det jag nu gick igenom och inte det jag egentligen hade fått tid för. De ställde massor av frågor och sedan fick jag en morfinspruta för att förhoppningsvis lindra smärtan och det fungerade något men långt ifrån smärtfri. Orsaken till denna smärta misstänkte läkaren var den spruta jag tog 24 timmar efter den senaste cytostatikabehandlingen, den kan nämligen påverka benmärgen men det kan också bero på en propp i lungan så hon beslutade att göra en skiktröngen.

Jag tillbringade 7 timmar på sjukhuset och under dessa timmar han jag med att få 4 morfinsprutor, sätta nål i venporten för att ta prover, lunch, fika, ett besök i sjukhuskyrkan för att tända ljus för pappa och moster, shoppa i blomsterbutiken, röntgen och sedan få svaren av läkaren. Det är otroligt vad mycket man kan göra med morfin i kroppen 🙂

Tack och lov så hittade man ingen propp utan man tror att detta berodde på att benmärgen blev påverkad av sprutan. Det såg också att jag hade en vätskesamling, den kan orsaka det onda jag har haft i det opererade bröstet. De föreslog att jag skulle bli inlaggd för att få hjälp med smärtan men då jag inte få ha med mig mina assistenter på sjukhuset så avböjde jag det och istället skrev hon ut morfintabletter.

Väl hemma igen så blir jag fruktansvärt illamående och det satt i hela kvällen, troligtvis berodde det på morfinet jag hade fått under dagen. När kl. är 20:40 uppmärksammar jag att de hade glömt att ta bort nålen i venporten så det var bara att åka in igen då man inte få ta bort nålen själv eftersom man måste spola venporten med koksaltlösning.

Natten gick bra och jag fick sova i flera timmar i sträck 🙂 Morgonen idag har också gått bra hittills, ingen smärta så nu håller jag tummarna att jag får må bra fram tills nästa behandling som äger rum om två veckor.

Igår var det dags för min 2:a omgång av cytostatika (cellgifter) denna gång full dos och provtagning först så att se till att mina värden var bra innan de kopplade in droppet. Enligt sköterskan hade jag fantastiskt bra värden denna gång 🙂

Då jag tar proverna samma dag som jag får cytostatika så är jag på sjukhuset någon timme extra så jag han både äta lunch och godis samt vila. Självklart var jag och Ulrika tvungen att lipa åt denna behandling, precis som jag gjorde förra gången men självklart är jag tacksam att cytostatika finns trots att den bryter ner mig totalt. 

Då jag numera får full doss så blir jag också tvungen att ta ytterligare en spruta 24 timmar efter behandlingen, detta för att kicka igång mina vita blodkroppar igen.